- BRÅ säger att vi invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken.
- Enligt artikel av Hanne Kjöller i DN, så var 85 procent av de åtalade i våldtäktsmål som prövades av Hovrätten män med utländsk härkomst.
- Mauricio Rojas i DN 2005: ”Förra året lyckades polisen stoppa en liga som hade satt rekord i antalet villainbrott. Det var personer med chilenskt ursprung – precis som jag – bosatta i Sverige som ledde ligan och rekryterade unga i Chile för att begå brott i Sverige.”
- Etc..
Tillämpa utlänningslagen
Jag försvarar inte brottslingar utan anser att Utlänningslagen skall tillämpas dvs. utvisning vid brott. Det jag säger är en självklarhet men dessvärre kan jag oftast läsa kommentarer ifrån Sverigedemokrater (SD) ” sk flyktingar som kommer och söker asyl är inte i behov av flyktingshjälp utan kommer hit för att begå brott helt obehindrat.”
Det som är ett faktum och där SD har en viss poäng är att utvisning vid brott förekommer väldigt sällan. Vilket leder till stora mediarubriker som snabbt används till SDs fördel för att bygga vidare på tesen att roten till allt ondon är massinvandringen. Skälet till detta är att s.k. anknytningsrekvisitet.
Rent konkret betyder det att ju större anknytning den tilltalade har till Sverige, desto allvarligare måste brottsligheten vara för att en domstol skall kunna besluta om utvisning (s.k. proportionalitetsprincipen).
Här anser jag att det är brottets straffvärde skall vara vägledande i första rummet. På samma sätt som okunnigheten om lagen aldrig är en ursäkt (iuris ignorantiam nocte principen) för svenska medborgare, kan okunnigheten om att uppehållstillstånd är kopplat med villkoret om utvisning vid brott aldrig vara en ursäkt. Den nuvarande riktlinjen om att straffvärdet skall vara minst ett år (Prop. 1993/94:159 s. 13 f.) är, enligt min uppfattning, rättvist och ger tillräcklig förutserbarhet ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Koppla inte landstillhörighet till brott
Ur ett straffrättsligt och kriminologiskt perspektiv är det meningslöst att koppla brott till landstillhörighet eftersom det löser inte brottet, det är individer som begår brott. Om det i en liten svensk stad sker en våldtäkt, där det visar sig att förövaren var en grek (ursäkta alla greker men detta är ett rent hypotetiskt exempel) det bor 20 greker i denna lilla stad. Skulle vi tillämpa SD-logik blir konsekvensen att stadens alla medborgare omedelbart börjar anklaga och peka ut greker som våldtäkts män och i slutänden kastar ut dom ifrån staden.
Min fråga blir då: har du löst problemet/brottet? Kommer denna lilla stad aldrig mer att uppleva våldtäkter? Nej det är inte landsgrupper som begår våldtäkter det är individer. Så att desperat leta efter kulturella företeelser ger ingen högre kunskap om vem som begick brottet och framför allt vem som i framtiden kan begå detta brott.
Invandrare har inte några gemensamma sociala betingelser
Invandrare är inte en homogen grupp som kan kopplas till en enskild social betingelse. En chilenares kvinnosyn skiljer sig ifrån en amerikan, fransman, engelsman. Brå försöker desperat dela in brotten i olika invandrar grupper där vi chilenare är bäst i klassen på inbrott, araber bäst på våldtäkter, osv.Men Brås statistik säger ingenting om de miljoner invandrare som sköter sig!
Men här använder sig SD och Brå medvetet ett begrepp extremt slarvigt ”överrepresenterade” vilket ger sken av att av alla invandrare som finns i landet ca 2 000 0000 skulle merparten vara kriminella och så är absolut inte fallet.
Importera kriminalitet
Vi skall inte importera kriminalitet är oftast argumentet jag får höra i debatten med SD. Min motfråga är: Hur skall ni särskilja invandrare som i framtiden kommer att begå brott mot invandrare som sköter sig? Skall vi kasta ut allihop och hoppas att merparten inte var oskyldiga? Nej, utgångspunkten är att folk är oskyldiga tills dom i saken har fallit.
Kulturarvet är orsaken till brott?
Moral är inte något vi föds med. Vi föds endast med förmågan att tillgodogöra oss en moral, man kan dra en parallell till språkegenskaper för att förstå bättre vad jag menar. Alla föds med förmåga att tillgodogöra sig ett språk detta oavsett vilket språk man därefter talar. När därefter individen växer upp i samhället tillgodogör den sig de samhällssignaler som härskar i dess omgivning. Så att tala om kulturarvet som Mauricio Rojas vid flera tillfällen gjort är helt meningslöst.
Några utgångspunkter som kan vända den negativa trenden
Istället för att prata om kulturarvet ser jag gärna några praktiska utgångspunkter som kan vända den negativa trenden i samhället.
Större delaktighet i samhället framtvingar medborgaransvar.
Biologiska behov står i kontrast till sociala skyldigheter, där skammen styr vårt socialt accepterade beteende. Om jag är ute och promenerar en kväll på Drottninggatan mitt i Stockholm och får lust att skita. Vad är det som hindrar mig från att dra ner byxorna mitt på gatan? Jo – skammen att bli uttittad, utpekad och utskrattad. Samma beteende gäller vid mer komplexa sociala situationer.
Arbetstid, arbetskompisar, arbetslön, arbetslunch osv. är begrepp som vi associerar starkt till samhället. Inte bara för att vi känner att vi bidrar till samhället utan även för att stor del av vår personliga identitet är kopplad till vårt yrke. Alltså jobben är en nyckel till delaktigheten.
”mi casa, su casa” (mitt hem, ditt hem) hemmet och framför allt orten (platsen) där vi bor är också viktig. Att hamna i ett miljonprojektsområde med urinlukt utanför porten, grafitti på väggarna gör det svårt att känna sig delaktig i ett samhälle.
Utanförskap från samhället bidrar till likgiltighet
Alla vill vi känna en delaktighet i en tillvaro. När en familj ifrån ett muslimskt land kommer till Sverige är dom muslimer och känner en stark delaktighet med dess tro och medföljande traditioner. Väl i Sverige kommer dom fortfarande att vara muslimer och har så rätten att förbli, men deras ritualer och handlingsmönster kommer sannolikt att förändras eftersom Sverige inte är ett muslimskt land.
Bara för att vara övertydlig på denna punkt: religionsfrihet är inte kopplat till att kunna handla sig hur som helst i religionens namn. Vad som är socialt icke accepterat definieras i brottsbalken och har ingenting med den grundlagsskyddade religionsfriheten att göra.
Tillbaka till våra muslimska vänner, vad är det som kommer att vara avgörande till huruvida handlingsmönster som inte fungerar i Sverige kommer att ändras? Så länge den nyanlända familjen inte vet vilka traditioner som finns i Sverige och aldrig får chansen att sätta sig in i samhället, kommer självklart att de medföljande handlingsmönstren att vara gällande och härskande.
Arbetslösheten bland invandrare är stor, samtidigt går svensk ekonomi för högvarv och det nya arbetstillfällen uppstår hela tiden. Jag får inte ekvationen att gå ihop.
Om du tror att invandrarna vill sitta hemma, tar jag dig gärna ur den villfarelsen med omedelbar verkan. Alla vill känna sig produktiva och delaktiga, det ligger i vår natur dess motsats att vara apatisk och stå utanför leder bara till frustration och uppgivenhet, detta är ett grundläggande psykologiskt beteende, som har funnits i flera tusen år, världen över.
Allmänna reflektioner
Läser man SDs bloggar och försöker debattera med dem kring dessa frågor upptäckter man ganska snabbt att merparten dessvärre är bittra rättshaverister, där SD erbjuder en snuttefilt som förenklar verkligheten och ger en trygghet.
SD är att det är ett missnöjesparti som säljer universallösningen på alla problem – massinvandringen. Det känns lite som en dålig TV-shops reklam för bantningspiller. ”gå ner i vikt genom att äta som vanligt och inte motionera du behöver endast äta våra piller så går du ner i vikt” det är helt enkelt inte trovärdigt.
Andra bloggar om: sverigedemokraterna, invandring, främlingsfientlighet, samhälle, politik, invandrarpolitik
http://intressant.se/intressant